hon tänkte, varför ska hon låta dom som bara försöker livnära sig på att göra så andra mår sämre påverka henne. det var inte alls svårt för henne att inte lyssna när hon fick höra om skit hon hade slängt ut ur sin mun om hennes utseende, kläder, beteende, osv. när hon tror att hon mår bättre utav det får hon tro det, det kommer bara ikapp henne i längden. men när hon öppnade sin mun och började slänga skit om det som hade legat närmast hennes hjärta var det inte lätt längre. inte alls lika lätt att stänga av och inte lyssna. hon pratade som om hon hade vart där. som om hon trodde hon visste allt medans hon inte visste någongting. hon prtatade som om hon trodde att hon inte hade något hjärta, ett hjärta av sten och hon kunde ta vilken skit som helst. hon visste inte hur hon hade mått, hon visste ingenting alls. hon förstår inte än idag, hur såna som hon fungerar. ungefär som om skitsnack är syret i deras liv.

till skillnad från i skolan har jag aldrig tagit åt mig av vad någon har sagt om mig på senare tid, utan snarare använt påhoppen som energi för att bli ännu större, ännu duktigare och ännu starkare. det är som att slänga bensin på elden. kloka ord från en klok tjej, isabella löwengrip. jag ändra helt och hållet mina åsikter om henne efter jag hade läst hennes bok, det kändes som man blev en gnutta starkare efter man hade läst igenom den. hon framstår som en stark och smart tjej som inte tar någon skit.

såklart alla snackar skit någongång, det förstår jag också. men det finns en gräns, när man börjar prata högt om saker man inte vet någonting om, när man börjar såra människor mer än vad man förstår. men var stark och använd påhoppen som energi som isabella sa. låt dom kasta bensin på elden.